Psykologsnack med mig själv
Jag har alltid haft svårt att hantera problem, eller ja mest att bli sårad. Jag personligen analyserar detta med min lilla psykologhjärna att jag gör det för att jag är:
1. stolt
2.rädd
3. envis
Jag är för jäkligt stolt och har alltid varit det, förut grät jag aldrig jag hatade att gråta, blev jag ledsen så svalde jag det, blev jag sårad så svalde jag det. Allt det där skapade ett "svart hål" i hjärtat ni som kanske har blivit mobbade eller har en annan sorg vet nog vad jag menar. Jag skapade en slags sköld runt mig själv och den hårdnade när jag blev sårad, och när en person hade sårat mig mycket kan jag ju säga att det tog en väldans lång tid för mig att börja lita på dom igen.Nu är det bättre vilket jag ser som att jag har blivit modigare, även fast det fortfarande går åt helvete ibland.
När något problem har slagit mig, eller jag har blivit riktigt sårad och har gått vidare efter det så har det verkligen inte haft att göra med acceptans. Det har mycket mer haft att göra med stoltheten som vägrar visa att jag är rädd.Som när jag skulle bli av med min rädsla för mörkret, stoltheten sa stopp och sa Josefine ÄR inte rädd för mörkret det är för ynklingar och helt plötsligt släckte vi nattlampan och var inte rädda längre.
Jag är inte modig, jag är inte alltid snäll, jag är inte gnällig - faktiskt helt ärligt. Jag ser åtminstone inte mig själv som det, eftersom att jag har stor acceptans för mig själv- ibland, inte för rädslor dåra. Mitt "gnäll" ser jag som uttråkning och ett behov av att vara med andra, personligen tycker jag att det är bättre att jag babblar på än sitter och är "emo" i ett hörn. Och förresten se upp, den du är med kanske inte är den riktiga josefine utan bara den fejkade äckliga skölden.
So dig deeper....
Jag säger inte detta för att visa hur synd det är om mig, jag skriver detta för att förstå mig själv mer och för att ni kanske ska förstå en liten del utav mig. Jag vill att ni som läser ska fatta att jag vet hur det är att ha en "sköld" och att ni faktiskt kan snacka med mig- om vad som helst. Tro det eller ej men Jag har också varit med om saker och ting, men bara svalt det.
även om jag har svårt att lita på människor som har sårat mig så litar jag nästan alltid på människor som jag möter från första början. Och jag värdesätter människors tillit till mig mer än allt vilket gör att jag aldrig släpper en hemlighet.
1. stolt
2.rädd
3. envis
Jag är för jäkligt stolt och har alltid varit det, förut grät jag aldrig jag hatade att gråta, blev jag ledsen så svalde jag det, blev jag sårad så svalde jag det. Allt det där skapade ett "svart hål" i hjärtat ni som kanske har blivit mobbade eller har en annan sorg vet nog vad jag menar. Jag skapade en slags sköld runt mig själv och den hårdnade när jag blev sårad, och när en person hade sårat mig mycket kan jag ju säga att det tog en väldans lång tid för mig att börja lita på dom igen.Nu är det bättre vilket jag ser som att jag har blivit modigare, även fast det fortfarande går åt helvete ibland.
När något problem har slagit mig, eller jag har blivit riktigt sårad och har gått vidare efter det så har det verkligen inte haft att göra med acceptans. Det har mycket mer haft att göra med stoltheten som vägrar visa att jag är rädd.Som när jag skulle bli av med min rädsla för mörkret, stoltheten sa stopp och sa Josefine ÄR inte rädd för mörkret det är för ynklingar och helt plötsligt släckte vi nattlampan och var inte rädda längre.
Jag är inte modig, jag är inte alltid snäll, jag är inte gnällig - faktiskt helt ärligt. Jag ser åtminstone inte mig själv som det, eftersom att jag har stor acceptans för mig själv- ibland, inte för rädslor dåra. Mitt "gnäll" ser jag som uttråkning och ett behov av att vara med andra, personligen tycker jag att det är bättre att jag babblar på än sitter och är "emo" i ett hörn. Och förresten se upp, den du är med kanske inte är den riktiga josefine utan bara den fejkade äckliga skölden.
So dig deeper....
Jag säger inte detta för att visa hur synd det är om mig, jag skriver detta för att förstå mig själv mer och för att ni kanske ska förstå en liten del utav mig. Jag vill att ni som läser ska fatta att jag vet hur det är att ha en "sköld" och att ni faktiskt kan snacka med mig- om vad som helst. Tro det eller ej men Jag har också varit med om saker och ting, men bara svalt det.
även om jag har svårt att lita på människor som har sårat mig så litar jag nästan alltid på människor som jag möter från första början. Och jag värdesätter människors tillit till mig mer än allt vilket gör att jag aldrig släpper en hemlighet.
En puss fort,fortfort!!
Idag åkte jag med det sista som fanns kvar på bussremsan hem till älskling. HAn var inte hemma men hans mamma var så vi gick runt och såg hur byggisarna hade fixat och så smakade jag hennes experimentbulle, bulle med marsipan jag höll även med om att det inte var någon höjdare >.< fast jag har förstås aldrig varit så förtjust i marsipan.
Nu är deras kanoner framme tilsammans med sjöminan, skitfint är det.
Care to explain
All your vanity
To lose control
Smear the doll face out
Kick ass
At what you do
And what you are
Do you have what it takes?
To lose control
killz is the shit?
Sitter i skolan för tillfället, funderar på om jag ska spela Unreal Tournament som killarna spelar eller inte... hmm kan ju vara trevligt för dom att få lite lätta killz, eller? haha
Den här veckan är det statsskickvecka, vi ska bara ha USA's statskick och det kommer föreläsare hit som pratar om det etc etc. Skittråkig vecka enligt mig. Jag föredrar historiaveckan, den har varit bäst än så länge men det kan vara för att jag älskar historia också.
JAg måste få mitt busskort snart >.< för er som inte vet så har mitt busskort blitt stulet så jag måste ha ett nytt av sl.
PÅ onsdag börjar jag klockan 10 så jag kommer kunna ha sovmorgon med älskling kanske, han är ju ledig på onsdagar så...
Pussar!!
Den här veckan är det statsskickvecka, vi ska bara ha USA's statskick och det kommer föreläsare hit som pratar om det etc etc. Skittråkig vecka enligt mig. Jag föredrar historiaveckan, den har varit bäst än så länge men det kan vara för att jag älskar historia också.
JAg måste få mitt busskort snart >.< för er som inte vet så har mitt busskort blitt stulet så jag måste ha ett nytt av sl.
PÅ onsdag börjar jag klockan 10 så jag kommer kunna ha sovmorgon med älskling kanske, han är ju ledig på onsdagar så...
Pussar!!
s
En sjukdom
Så hemsk som du
Borde inte finnas
Tar liv, på liv
Ger visdom, och sorg
Anhörigas gråt
Och ingen kan säga förlåt
En sjukdom
Så hemsk som du
Varför finns du?
I olika former
Skördar du liv
Cancer
Funderingar om kärlek
Baby, if I can't have your love
If I can't feel your touch I got nothing
Baby, if I can't taste your kiss then I don't exist
I got nothing
No I can't imagine living life without you
I can't imagine living life without your love
Ibland är det läskigt att tro att jag redan har hittar den "rätte" jag menar jag är "bara" 17 år. Allt jag känner kan rätt så enkelt sammanfattas i den där texten. Underbar låt utav Bon Jovi det är gitarristen Richie som sjunger... Att vakna upp utan honom känns tomt, att inte få bråka med honom, känns tomt, att vara utan honom känns så jäkla sjukt tomt!
Han heter David Marcus .............. och nästan allt jag gör utan honom börjar kännas tomt och lite lagom värdelöst.
Jag finner att det är inte läskigt alls att ligga och prata om framtiden med honom, jag sitter och bannar mig själv för att jag kommer på mig själv med att tänka när jag vill ha barn och om jag vill gifta mig etc. Jag har alltid sagt till mig själv att jag ska inte ha barn, men nu har det kommit smygande och tanken stannar liksom kvar. Han är som den där smutsiga disken som ligger i rummet och man alltid glömmer att ta bort! Och sen blir det mer som ett experiment hur länge kan den vara kvar där, egentligen?
JAg blir chockad när jag hör hur han pratar om "men när vi flyttar ihop så..." och att höra hur han själv inte blir chockad och rädd över tanken att ha barn med mig jag menar HALLÅ!! han är kille, det är MENINGEN att han ska springa så fort ordet barn och graviditet kommer upp, men nejdå.
Varför ska han vara så perfekt? Jag till och med älskar att bråka med honom, ju!
If I can't feel your touch I got nothing
Baby, if I can't taste your kiss then I don't exist
I got nothing
No I can't imagine living life without you
I can't imagine living life without your love
Ibland är det läskigt att tro att jag redan har hittar den "rätte" jag menar jag är "bara" 17 år. Allt jag känner kan rätt så enkelt sammanfattas i den där texten. Underbar låt utav Bon Jovi det är gitarristen Richie som sjunger... Att vakna upp utan honom känns tomt, att inte få bråka med honom, känns tomt, att vara utan honom känns så jäkla sjukt tomt!
Han heter David Marcus .............. och nästan allt jag gör utan honom börjar kännas tomt och lite lagom värdelöst.
Jag finner att det är inte läskigt alls att ligga och prata om framtiden med honom, jag sitter och bannar mig själv för att jag kommer på mig själv med att tänka när jag vill ha barn och om jag vill gifta mig etc. Jag har alltid sagt till mig själv att jag ska inte ha barn, men nu har det kommit smygande och tanken stannar liksom kvar. Han är som den där smutsiga disken som ligger i rummet och man alltid glömmer att ta bort! Och sen blir det mer som ett experiment hur länge kan den vara kvar där, egentligen?
JAg blir chockad när jag hör hur han pratar om "men när vi flyttar ihop så..." och att höra hur han själv inte blir chockad och rädd över tanken att ha barn med mig jag menar HALLÅ!! han är kille, det är MENINGEN att han ska springa så fort ordet barn och graviditet kommer upp, men nejdå.
Varför ska han vara så perfekt? Jag till och med älskar att bråka med honom, ju!
Yay...
Idag har jag haft religionsprov, det var svårare än jag förväntade mig för jag hade itne sovit tillräckligt och var seg i huvudet men jag tror att det gick bra. Idag ska jag nog åka till marcus och vara där hela helgen, han ska tvinga mig att plugga massa....
Idag hade vi beeptest och det sög ju som vanligt men jag åkte hem i gympakläder och en "lilla my" tofs när jag kliver av 848 så märker jag att 2 fjortisar från sunnerby sitter och tar bilder på mig? WTF nog för att det inte såg så vackert men liksom hallå? Sen så kolla asmånga i bilarna på mig när jag gick längs vägen hem, jävla muppar så konstigt såg det inte ut!!
Idag hade vi beeptest och det sög ju som vanligt men jag åkte hem i gympakläder och en "lilla my" tofs när jag kliver av 848 så märker jag att 2 fjortisar från sunnerby sitter och tar bilder på mig? WTF nog för att det inte såg så vackert men liksom hallå? Sen så kolla asmånga i bilarna på mig när jag gick längs vägen hem, jävla muppar så konstigt såg det inte ut!!
Fult som fan
Okej, kära läsare eller nåt något oerhört viktigt faktum har kommit fram. Jag blev skitful på skolporträttet. Gruppfotot har inte kommit än så...
Hello hjälp?
Nu har jag faktiskt hittat någon som kan hjälpa mig designa bloggen men någon som har någon ide hur jag ska göra?? omg jag suger verkligen på sånt här... Ingen aning ni kanske har någon om vad som skulle se fint ut?
